GÖMSTÄLLET
Sedan Hitler kommit till makten år 1933 så ökar förtrycket för de Tyska judarna. Otto och Edith Frank känner sig oroliga och är säkra på att Hitler också kommer att försöka göra samma sak i Nederländerna. Därför börjar de förbereda ett gömställe i Ottos kontorsbyggnad. Gömstället är stort för att vara så väl gömt, och lite senare läggs också en maskerande bokhylla till framför "ytterdörren", så att gömstället är helt osynligt för omvärlden.
Familjen Frank planerade flytten noga men Margot, Annes syster, får ett brev om att hon ska "omflyttas" till ett arbetarläger i östeuropa, vilket man hade hört rykten om, och ryktena var inte särskilt betryggande. Familjen flyttar en dag senare och påbörjar en två år lång period av ständig oro.
Att hela familjen göms på samma ställe är ovanligt på denna tid, och att dessutom två familjer bodde här tillsammans är ännu mer ovanligt.
Tillsammans med familjen Frank bodde dels familjen van Pels. Familjen van Pels bestod av fru van Pels, som inte alls kom överens med Anne och inte särskilt bra med någon annan heller. Anne skriver i sin dagbok att fru van Pels (fast Anne använde psudonymen van Daan) ofta grälade och klagade på allt möjligt, men särskilt på Anne.
Herr van Pels var lugn och stillsam, och jobbade tillsammans med Otto Frank. Tillsammans hade herr och fru van Pels en son, Peter van Pels. Först gillade inte Anne honom alls, men allt eftersom tiden gick blev hon kär i den tre år äldre pojken och de utvecklade ett starkt band.
Tillsammans med dem bodde också Fritz Pfeffer (kallad Albert Dussel i Annes dagbok), tandläkare. Han var en knappt bekant till familjen och pratade med Miep Gies om hon hade någonstans han kunde gömma sig, och det hade hon. Miep Gies var en av dem som hjälpte till mycket från utsidan. Hon jobbade som sekreterare för Otto Frank på Opekta, och tog med sig mat och nyheter om kriget till familjen Frank och de andra gömda. Hon och hennes man, Jan Gies besökte också ofta annexet för att ge lite omväxling - att träffa samma åtta människor hela tiden varje dag blir minst sagt jobbigt i längden. Familjen var goda vänner med paret Gies innan också.
En annan mycket hjälpsam person var Bep Voskuijl. Hon jobbade också för Otto Franks firma och hjälpte de undangömda med korrenspondensundervisning, som hon beställde i sitt eget namn. På så sätt kunde Anne och Margot fortsätta studera.
Bep Voskuijl och Miep Gies
I gömstället lever de åtta människorna instängt, de kan inte gå ut på grund av risken att bli upptäckta. De var också tvungna att vara väldigt tysta, gömstället var belägen i Otto Franks kontorsbyggnad, och produktionen fortsatte som vanligt eftersom Otto inte längre var ägare för företaget. När judar fråntogs rätten till egen företagsverksamhet överläts företaget till Victor Kugler och Jo Kleiman (nära vänner och arbetskamrater till Otto som också var till stor hjälp med gömstället). Otto Frank var ändå fortfarande den som var chef bakom kulisserna.
Rädslan är överhängande, medan familjen Frank, familjen van Pels och Fritz Pfeffer samsas om små ytor pågår andra världskriget för fullt. De lyckas snappa upp lite under de stunder de lyckas få in brittisk radio, men de försöker undvika radion på grund av risken att bli upptäckta.
KRIGSHÄNDELSER 1942-44 (Under tiden Familjen Frank gömmer sig)
Kriget tar ytterligare utvecklingar mellan Japan och USA, och några månader tidigare attackerades amerikanska Pearl Harbour av japanska styrkor.
Tyskland avancerar in i Ryssland samtidigt som tyska trupper befinner sig i Nordafrika. De Allierade slår dock tillbaka, och kriget börjar vända för Tyskland som tidigare bara haft framgångar. Fakta om vad som faktiskt händer i koncentrationslägren och arbetarlägren kommer också ut, och de Allierade tillsammans med USA lovar hämnd. I Stalingrad omringas den tyska armén samtidigt som Storbritannien och Tyskland krigar till sjöss, bl.a på Barents Hav.
Benito Mussolini och Italiens fascism störtas och fler och fler av de Tyska ockuperingarna vinns tillbaka. Dagen-D, då allierade landstiger i Normandie påbörjar slutet av kriget.
UPPTÄCKTA
Den 4 augusti 1944 upptäcks gömstället. Man vet inte vem som förrår dem, men ett anonymt tips når Sicherheitsdienst (Polisen) som skickar SS-män och poliser för arrestering. Familjerna och de två manliga medhjälparna tas till fängelse för att förhöras. Miep Gies och Bep Voskuijl lämnas bakom och tar hand om Annes dagbok. Egentligen har judeförföljelsen nu avtagit, men uppgifterna är så exakta och kräver inte mycket extraarbete så man hämtar familjerna ändå.
De åtta tas fyra dagar senare till arbetarlägret Camp Westerbork där de måste arbeta med att ta isär gamla batterier. Eftersom de inte anmälde sig frivilligt utan arresterades i sitt gömställe hamnar familjen i "Punishment Barracks" då kvinnor och män delas upp var för sig. Där spenderar de ungefär en månad, under fruktansvärda förhållanden men ingenting emot vad som väntar dem. Alla åtta som gömt sig tillsammans sätts på samma tåg på väg till Auschwitz, Polen. Under den tre dagar långa resan lyckas familjen Frank hålla ihop.
Familjen Frank, innan kriget
AUSCHWITZ
I Auschwitz delas män och kvinnor än en gång upp, och Otto Frank ser nu sin familj för sista gången.
Fritz Pfeffer, Peter van Pels och Hermann van Pels dör alla i koncentrationslägret, av sjukdom, utmattning och gasning. Flickorna Frank och Auguste van Pels skickas allihopa vidare till koncentrationslägret Bergen-Belsen medan Edith stannar kvar och dör av en sjukdom. Edith var förstås helt förtvivlad över att de tog ifrån henne hennes barn, och resten av hennes tid blir om möjligt ännu mer outhärdlig.
Fru van Pels, Margot och Anne håller ihop i lägret tills fru van Pels skickas vidare ytterligare, som senare dör på tågresan.
Margot och Anne är nu på egen hand, ovetande om deras föräldrar och vänner lever eller inte. Bara några veckor innan lägret de är i friges, dör de båda av tyfus. Vintern hade varit tuff och det fanns inte mycket mat. Anne blev 15 år gammal och Margot 19.
Otto Frank som hela tiden varit i Auscwitz befrias tillsammans med resten av lägret, och åker tillbaka till Amsterdam för att söka efter Anne och Margot. Nyheten om Ediths död får han reda på redan på tåget hem. Han förklarar i ett brev till sin syster att han inte vet hur han skulle klara sig ifall hans döttrar skulle visa sig döda. Han sätter in annonser i tidningar och frågar alla nyligen hemkomna från de olika lägrena. Han möts dock till slut av de fruktansvärda nyheterna.
Han besöker Miep Gies och ges Annes dagbok. Han läser den inte först, men så småningom börjar han med några sidor i taget. Han shockas över allt Anne skrivit och hur lite han egentligen kände henne. Senare bestämmer han sig för att publicera den, eftersom han förstår att det är vad Anne skulle velat.